Dags att flytta hemifrån!

Den 25 juni 2009 kom dem tillbaka, dem tre underliga figurerna som vart här några gånger tidigare. Jag känner igen dem, den stora grejjen låg på golvet med en svart låtande låda.

Wehooo, Matte öppnade balkongdörren, alla mina syskon, kusiner, halvsyskon, mamma, pappa, moster, farmor ja du vet hela familjen drog ut på balkongen, solen sken varmt, det var nästan vindstilla. Jag hittade ett mysigt hörn att kura ihop mig på, låg där och kikade lite på dem där skumma grejjerna.

Matte for runt, ut i köket, mixtrade med den där spottande grejjen, och lassar in en flaska i den där puffande grejjen. Aha, där kom kakburkarna, farbror Tjabo blev lycklig, han gillar kakaor.

Nämen vad nu, varför blir jag upplyft av den där tjockisen. Hmm bäst att försöka sticka... Nehepp inte det nej. Åååh nej, åååh nej, en fyrkantig låda, har åkt en sånn förut, då fick vi stick i skinnet allihopa, aj aj har inte glömt det änn. Neeeeje inte lådan.... Hmmm, en bil... mamma, vart är du? mamma är du med? MAAAAAMAAAAAAA?

Nehepp, ingen mamma med, vart ska jag? ska jag sitta här länge? Usch jobbigt att åka låda, det skumpar, skuttar och far runt. Hmmm, nu gungar det upp och ner, det låter som vatten, varför åker jag på den här stora gula grejjen? Massa bilar, på samma gula grejj, mitt i vattnet, vart ska jag?

Stilla igen, nu åker bilen igen, skog, träd, åker, hmm långöra, vart ska jag? Varför är jag här? Ska jag vara här? Vilka är ni? Hmm ett hus, ett rött hus med vita kanter. Det luktar konstigt, det luktar katt, hmm det luktar pälsboll, många pälsbollar och... hmm jag har hört fatbror Tjabo prata om dem här.... en hund, en huuuuund, Hjääälp.

Ska jag vara här? Nj jag går inte ur min låda, tänker sitta här tills allt konstigt försvunnit. Vägrar gå ut, läskiga hundar har farbror Tjabo beskrivit förut. Bäst att läxa upp dem när dem kommer nästa gång. Aha, där är en... kolla nu....

SPOOTT OCH FRÄS

JAAA, hunden sprang, jag är störst, jag är bäst, jag är en blå skog katt. Men nej jag går inte ur min låda för det. Här tänker jag sitta, tills dem där konstiga försvunnit.